När jag loggade in på min hotmail fick jag ett erbjudande om att vara otrogen.

Varför inte tänkte jag och klickade in mig på en 100% anonym chat och flirt.

MEN VA!?

Jag förstår inte hur man tänker, jag förstår inte vad som ger samhället rätt att sälja död åt våra relationer.

Jag blir bara ledsen. Vart tog det vackra i samhörighet, trygghet, trofasthet, tvåsamhet, ärlighet, kärlek, beundran, förundran, samförstånd och uppriktighet vägen?

Vem bestämde sig för att göra lögn, svek, kallblodighet och känslolöshet till något livgivande? När började vi se förhållandet med en annan människa som något som bara är mitt? När fick tvåsamheten ge vika för individualismen? Jag har så svårt att förstå när tankar som "det som känns rätt för dig ÄR rätt för dig" går för långt. Jag har så svårt att förstå att det finns människor som har hjärta att vara otrogen mot sin partner men inte till att säga upp relationen innan man inleder en ny. För det måste vara det? Att man inte längre är bekväm i den relation man har, det måste vara det som får en att chatta 100% anonymt och flirtigt med någon annan, eller? Jag förstår inte hur man kan tro att det skulle komma något gott ur det. Jag kan inte förstå hur man kan tro att det ska göra livet levande. Jag blir så ledsen. När blev vårt eget viktigare än det gemensamma?

När blev jag viktigare än oss?

--------------------------------------------------------------------------------

Uppdatering: 

Skönt att vi är fler som reagerar.