Att ha världens bästa
Jag är lycklig. Kanske till och med lyckligast.
Ni tappra.
Ni tappra. Inte en dag sedan jag slutade skriva har varit obesökt, jag förstår er inte men ni är fina som ändå verkar tro lite på mig. Allt tog slut där i krokarna, lusten, orken och motivationen, men kanske skulle jag börja skriva några rader in emellan igen. Med lite nya toner, glittriga färger och perspektiv så kanske, men jag vet inte. Ge mig en tumme upp eller bara fortsätt att komma hit. Eller inte, jag kanske skriver ändå. Idag längtar jag i alla fall till imorgon. Egentligen av en anledning allena; men tro mig, det är en rysligt bra en!
the best thing I never had
It's like I wrote every note with my own fingers
Två dagars helledigt känns som rena lyxen, och jag har på känn att det kommer bli två riktigt bra dagar!
Imorgon ska jag sova länge och sedan vinka av familjen som ska iväg över veckan och dagen efter det ska jag bryta trenden med konstiga tisdagar och ha en kick ass kväll med min klass!
Jag har världens bästa vänner, alla kategorier, jag är en lyckligt lottad kvinna!
Have Your way, I realize it's the only way worth walking
Like a stubborn child I'm gonna fight
När jag var liten fanns det en plats i världen där inget kunde göra mig illa. Där ingen kunde komma åt min lycka, där inget kunde få mig att tveka. Där jag var trygg, helt trygg. I mammas och pappas säng med båda alldeles nära på varsin sida. Där var den lilla flickan i mig trygg.
En enda annan plats har under mina arton år varit lika trygg, varit lika tveklös och älskad.
Jag vill inte tillbaka till skarven i mina föräldrars säng.
Med varje andetag önskar jag att jag får vara trygg hos dig.
första tanken i juni
Det finns människor som fyller mig med en viss sorts djup beundran.
Det är människor som är gästvänliga och tar emot en med kärlek från första stund. Det är människor som prioriterar relationer över allt annat. Det är människor som vågar visa sin kärlek till sina vänner på ett sätt som får en att aldrig undra om man är välkommen eller önskad. Det är människor som tar hand om och som man vet menar att det är okej att ringa om det skulle vara något, vad som helst. Det är människor som öppnar upp sina hem, sina känslor och sina hjärtan utan att fundera över om jag egentligen är värd det, de älskar ändå. Det är människor som visar kärlek på ett sätt som får mig att känna beundran, förundran men också ett styng av avund. Jag tackar Gud för er och för att jag har fått dela det här året med er. Jag ber att jag ska få bli mer som ni, bli mer som de människor jag håller av och ser upp till, att er gemenskap ska få forma mig.
Tio saker den sista maj
1. Man vet att man har stora rabarber när två stjälkar räcker till en hel paj.
2. Man vet att man har stått upp för länge när fötterna värker när man sätter sig ned.
3. Man vet att man har fått fel recept när nötterna simmar i mjölken istället för att bilda en klibbig deg.
4. Man vet att SEB har problem när de inte ens kan få sin egen nätverksanslutning att fungera.
5. Man vet att det är väldigt varmt ute när man inte fryser i skolans källare.
6. Man vet att man är kvinna när hela eftermiddagen och kvällen spenderats i köket.
7. Man vet att en man lika gärna kunnat baka så flitigt.
8. Man vet att mamma blir glad när det inte syns att man spenderat hela eftermiddagen och kvällen i köket.
9. Man vet att börjar bli vuxen när man kan samla bonuspoäng på ICA, även om det är för att man köper en burk cola.
10. Man vet att man är ganska torr när man inte går på jobbets get-together hemma hos chefen.
Vill inte dela på en pommes
Ibland lyckas facebook verkligen med sina annonser.
No doubt in my mind where You belong
You frustrate me
I know you're mine all mine all mine
But you look so good it hurts sometimes
I know you're mine all mine all mine
But you look so good it hurts sometimes
My Only Desire for Tonight
Tonight with words unspoken
Lykke Li, precis sådär vackert och vemodigt som man kan önska ibland. Missförstå mig inte, jag är fortfarande kär och lycklig men ibland kan jag tycka om vemodet, men bara lite och mest för att det är så himla vackert i sin musikaliska form. Lykke Li, precis sådär vackert och vemodigt som jag önskar ibland.
Ingenting jag säger spelar längre någon roll
Jag har så sjukt svårt att ta tag i saker och ting. Ibland blir jag osams med mig själv över att jag alltid skjuter på allt. Det är inte alltid lätt att komma överrens med mitt lata jag.
Like I'm Indestructible
I lördags var vi som sagt hemma hos Maddie och firade henne och Emilia som fyllt vuxet. Det var det mysigaste på mycket, mycket länge!
M-M-M vad ni är bra!
Bilder från kvällen lånade av Sara och Evelina, dock är bilderna i helt okronologisk ordning.
M-M-M vad ni är bra!
Bilder från kvällen lånade av Sara och Evelina, dock är bilderna i helt okronologisk ordning.
Down the Rockafeller Street
Jag har fått vita converse och fruktte från Marks and Spencer av mamma som varit i London. Fantastiskt bra. Något annat som är fantastiskt bra är mina tjejer. Kanske till och med världens bästa. En helt galen kväll med grill i regnet, en nära döden upplevelse och massa, massa eurovision kan inte bli annat än världsklass! Frukost à la wollin med sömniga vänner och sedan städning till Rockafeller street, helt enkelt en bra kombo av det mesta, och bästa.
Nu ska jag sova för imorgon ska jag berätta för min franskalärare vad jag har för mål i livet och varför jag tycker att det är så fantastiskt viktigt att lära sig prata franska. Imorgon gör jag ett undantag från "du skall icke ljuga" och får knåpa ihop något om att jag tycker att franska är intressant och spännande eller liknande.
Nu ska jag sova för imorgon ska jag berätta för min franskalärare vad jag har för mål i livet och varför jag tycker att det är så fantastiskt viktigt att lära sig prata franska. Imorgon gör jag ett undantag från "du skall icke ljuga" och får knåpa ihop något om att jag tycker att franska är intressant och spännande eller liknande.
Jag har startat i backe också idag. Det gick bra, tillslut. Och röstat, det har jag också gjort. Vuxet, jo jag vet. Inte sova när klockan än 23, inte lika vuxet, nej jag vet.
glimpses of a better life
Efter uppmuntrande tillrop, ja ni vet hur mycket sådant kan göra för effektiviteten, inser jag att kanske är allt jag gör inte för meningslöst för att låta er veta. Kanske finns det, även om jag inte alltid förstår varför, någon som som gillar mina bokstäver. Så istället för att plugga, vilket jag slaviskt borde göra, tänkte jag ge er no more words but bilder från det förmodligen bästa lägret i mannaminne. Jag säger bara Österrike 2011, det kommer vara Grymt svårslaget!
Vårt crib för veckan
utsikten från vår balkong
Vi åkte skidor i grymma backar
och bara hade det allmänt Gött!
Hemma i dalen hade vi sommar och värme
även om det blev en del stekande i backen också
en kväll bar det av mot Italien och god pizza
sista dagen var i en klass för sig, nytt skidsystem vilket innebar lite sunkigare skidåkning men desto bättre stek-möjligheter. Dessutom bjöd dagen på historiens kanske galnaste, största och roligaste snöbollskrig. Utan att överdriva var vi över 80 gubbar som kastade snö för kung och fosterland. Helt galet.
bästa vän!
Nä, nu vill ni inte se fler bilder och jag orkar inte lägga upp fler men nu när ni tror att ni sett allt säger jag ändå att ni har sett långt ifrån allt. Helt klart topp-fem vecka!
Ett tack bör tillägas till min vän Maja som har sponsrat med bilder. Jag var väldigt dålig på att använda min kamera under veckan, åter igen vad skulle jag göra utan henne? :)
Nu är vattenmelonen slut och jag har inte börjat plugga än, det bådar inte gott. Men kalla krigets komplexitet tar ingen hänsyn till det är jag rädd.
All I can taste is this moment
Jag älskar dig.
Jag älskar dig, min lycka.
Helt utan värde
Ni är tappra som fortfarande kommer hit i hopp om något nytt att läsa, men igen gör jag er besvikna. Förmodligen fortsätter det så tills jag känner för att skriva igen. Men inte ikväll för nu har jag skrivit så mycket analys att alla orden är slut. Bokstäverna är för korta och jag är för trött. Men påsklovet det var fint det. Förmodligen det finaste på mycket, mycket länge!
och du ska ta mig härifrån
Stress har två lägen.
"Jag hinner inte med allt jag vill"
och
"Jag hinner inte ens det jag inte vill men måste"
När jag bläddrade i min kalender idag insåg jag att inte en enda lördag fram till sommarlovet är oplanerad. Det gör mig stressad av grad ett.
Om mindre än två veckor åker jag till Österrike, att jag skulle behöva skjuta på det minst en vecka till tyder på stress av grad två.
Allt jag vill och längtar efter är att få krypa ner under täcket, stänga av alla ljud och bara sova, sova så länge jag vill. Utan att behöva få dåligt samvete.
Allt jag vill och längtar efter är att få titta på en oförsvarlig mängd film. Utan att behöva få dåligt samvete.
Allt jag vill och längtar efter är att få sitta ute i solen och prata strunt med mina vackra väninnor. Utan att få dåligt samvete.
Allt jag vill och längtar efter är att få läsa böcker, bara för att jag vill. Utan att få dåligt samvete.
Allt jag vill och längtar efter är att få sitta tätt intill min kärlek och bli struken över håret, bara för att jag är trygg där. Utan att få dåligt samvete.
Allt jag vill och längtar efter är att få strosa runt på stan utan att ha något speciellt där att göra, bara för att det hör våren till. Utan att få dåligt samvete.
All tid som läggs på ovanstående fantastiska ting blir till färre sömntimmar. All tankeverksamhet som läggs ner på att försöka hinna, orka, förstå, kunna blir till orolig sömn de timmar som är kvar.
Ja, jag klagar ikväll. För ikväll är en sådan kväll när Maggio bytts mot Kent och jag inte fått något gjort. Ikväll är en sådan kväll som försöker blanda stress med omotivation. Det resulterar i en översvallande självömkan.
Jag vet att den försvinner om jag bestämmer mig för det, men ni anar inte hur svårt det kan vara att vilja bestämma sig ibland.
