Jag har haft lov i 35 timmar. 35 fantastiskt bra timmar.

Jag har kommit underfund med att fenomenet bästa vänner inte alls borde vara mellanstadiestämplat. Jag har tänkt förut att man faktiskt inte har bästa vänner på gymnasiet, men det har man visst det. Jag har det i alla fall. Någon som alltid ställer upp, hur mycket det än är på det egna schemat. Någon som tar över när den egna inspirationen och kreativiteten sinar. Någon som skrattar med en tills man tror att man ska gå sönder. Någon som får en att inte behöva nämna "detta får du inte säga till någon" för man vet att det finns ingen som kan hålla hemligheter som hon. Någon som får en att vilja vara den bästa versionen av sig själv. Någon som får en att vilja vara bästa vän tillbaka. Någon som alltid ställer upp med ett lyssnande öra eller en arm att luta sig mot. Någon som alltid tar en lagom seriöst och som alltid kan få en på bättre humör. Någon som man vet finns där, alltid. Någon som får en att skratta. Någon där det är okej att gråta. Någon som alltid har knäppa idéer. Någon som aldrig får en att känna sig ivägen. Någon som aldirg blir sur över småsaker. Någon som alltid vill ens bästa. Någon som för varje dag blir en än mer kär. Någon som man ser upp till. Jag är lycklig för jag har fått ha världens bästa vän i nästan arton år. För varje dag håller jag av henne än mer, ser upp till henne än mer och även om jag inte alltid förstår varför, så är jag evigt tacksam för att hon alltid finns där!

Jag har aldirg varit en tv-människa. Jag gillar film i goda vänners lag men att sitta och titta på tv när det egentligen inte går något bra har jag aldrig förstått mig på. Ja det kan bero på att min tv fortfarande tillhör stenåldern och bara har sex kanaler. Dock finns även här undantaget som bekräftar regeln. One Tree Hill. Ja, jag är fast, nörd, lycklgt invaggad i falskehten om att det är så livet borde vara. Åtta säsonger och jag har inte tröttnat. Det är bra underhållning. Det finns liksom inget som kan få mig att växla mellan att skratta och gråta så fort som denna serie av 40-minutare. Har ni missat One Tree Hill har ni liksom missat tv. Jag är ledsen för kvällens nördighet men jag blir lätt lite blödig när klockan passerat läggdags

Mina nära och kära är de bästa!

Trött men lycklig. Det kan vara livets bästa tillstånd. Trött efter en fredakväll på skolan med härliga tjejer, och Jonte och Gustav, där vi delade ut saft och varm choklad med liv och lust till bäckängs alla festande studenter. Jag fann mig i rollen som saftutdelare ganska fort och trivdes väldigt bra med det. Speciellt när man fick veva lite i luften emellanåt med killen med vingar eller få spontankramar bara för att man går i samma franskaklass eller bara lyssna på härligt lullesnack. Det finns det gott om en kväll som denna. Jag hade roligt helt enkelt!

Jag behöver en helg innan denhär helgen. Idag hängde vi loss i skolan och hade det allmänt gött som vanligt. Efter en dags lärande, som slutade 14.45 istället för 16.40 helt okej, så köpte maja, fille och jag thaimat och tog bussen till hans vardagsrum och satt där en stund och hade det fint. Sedan åkte Maja och jag tillbaka till Bäckäng för öppet hus, nu måste Borås nior ändå ha bestämt sig eller? Känns som om vi har pysslt med detta hur länge som helst nu! haha. Men vi har kul ihop så det har varit en bra kväll. Nu är jag helt galet trött och kommer slockna såfort jag lägger huvudet på kudden. Åh vad jag längtar.

Myndig. Hela dagen har jag fått svara på standardfrågan "hur känns det" och jag har kommit underfund med att det känns rysligt bra! Dock tar födelsedagar slut alldeles för fort och inträffar alldeles för sällan.

Dagen började vår vana trogen med sång och paket på sängen. Så bra att vi får plats hela familjen i den, fantastiska 1.20! hihi! Efter det stressade jag som vanligt iväg till läroverket, men jag fick skjuts dagen till ära!
Första lektionen avlöpte med otaliga uppräkningar av morgonens gåvor och ett och annat grattis och massa kramar. När jag sedan kom tillbaka till mitt skåp hade världens bästa kompis varit där och pyntat med ballonger och serpentiner och bakat en kladdkaka som låg i skåpet och väntade, världens bästa som sagt! :D
Sedan skrev vi idrottsprov, det gick bra. Lunchen bestående av fiskgryta som var helt okej inleddes utan krusiduller. Men har man knäppa kompisar så har man! Maja, Hanna och Erika kom efter en stund inspringandes i matsalen med ballonger, partyhattar och tutor, sjönsång också såklart! Helt utanför dagens förväntningar men åh vad sådant gör en lycklig! Mer överraskningar i livet, tack! Dessutom fick jag en kaka av bästa chassebabe också! Det är fint att fylla år! :)

Eftermiddagen och kvällen har spenderats hemma med mina två favoriter och familjen, med tårta och massa mys! Majsi och Joel, ni gör det värt liksom!

Nu ska jag vara uppe så länge jag vill, för jag får bestämma helt själv! Tufft. Dock lär jag ta mig mot sängen ganska snart, efter vuxet övervägande så är det ju en dag imorgon också som ska orkas med!

So far so good så att säga!

Idag är en bra dag. Samtidigt en lite sorglig dag. Samtidigt en väldigt spännande dag. Idag har jag gjort säkert hundra saker för sista gången.

Jag vet inte om mitt liv har blivit tråkigare så att jag inte har något att skriva om, roligare så jag har för mycket annat bra att göra än att blogga eller om jag bara inte känner för det. Hur som så vet jag att jag är dålig på det.

Du betyder helt otroligt mycket. Du är guld. Fantastisk. Vacker. Omtänksam. Påhittig. Glad. Busig. Kreativ. Fnittrig. Förstående. Spontan. Social. Hjälpsam. Glädjespridare. Syster. Bästa vän. Jag är Lycklig som har dig! Dessutom har du gjort ett djupt avtryck i mitt bildarkiv. Här kommer ett axplock av det bästa helt utan kronologisk ordning. Jag älskar dig och önskar dig ALLT det bästa som året har att ge! 

Chasse och jag langar ett sjukt bra arbete om körtlar. Vi är awesome!

Låång dag! Men förvånansvärt bra dag! :)

Frufällan var härligt! Jag är så lyckligt lottad som får omge mig med så många fantastiskt människor!

Efter en dags arbete är jag ganska trött men min kärlek kom hit och höll mig sällskap en stund, du är bäst!

Min andra vårtermin på Högre Allmänna Läroverket i Borås har börjat ganska mjukt. En vecka av studerande är snart slut och jag känner mig inte mycket klokare än när den började men det kommer kanske med tiden. Med eller utan ny kunskap så har det varit en ganska bra vecka! Den började med att mamma åkte till varmare breddgrader och jag är smått avis hela tiden, det har varit granatäpple och ananas i skolsalladen, jag har varit hos tandläkaren och jag har planerat vårens hemgrupper, mina systrar har varit ganska knäppa och jag har fått ha världens finaste pojke i fyra fina månader, vi har haft inställda lektioner och imorgon ska skolans bästa klasstjejer och jag äta frukost ihop på vår sista långa sovmorgon. Jag trivs med livet helt enkelt!

Att lov ska gå så fort! Men nu är det vår på g, inga fler mörka novemberdagar, bara ljumma aprilvindar, right!? Det kommer bli en bra vår, jag hoppas det, och tror det, faktiskt! Så nu tar vi nya tag och tar oss an vardagen med entusiasm, hejja Sofie!

I min brist på händelser har jag roat mig med att titta på en pinsam mängd sommarbilder. Så jag tänkte att jag kan ju ge er Tunisiens förmodligen bästa porträtt. Sorgligt är dock att min färg i dagsläget är mer att jämföra med baguetten än mig själv. Nu ska jag bota min tristess med sömn, för jag ska upp tidigt imorgon kära vänner, har ni hört så dumt?

Idag är jag glad att jag inte har haft fler helt händelselösa dagar på mitt lov. För idag är en sån dag när det kryper i kroppen av tristess. Förutom en och en halv timme hos Christina med lovsångsövning imorse har det inte hänt något alls. Jag har tittat på film, gått en sväng men gick in igen när mina skor läckte in och mina strumpor blev helt blöta, sen har jag tittat lite till på film. Sa jag att jag har tittat på film? Dessutom borde jag läsa Catcher, borde ha läst ut den innan jullovet men jag har fortfarande mer än halva boken kvar, det skulle tydligen vara en klassiker. So far är jag inget fan av klassiker. Jane, Catcher, inte min typ av läsning. Nä, nu klagar jag bara. Jag har haft ett fantastiskt lov med massor av händelser och människor, jag antar att kontrasten blev för mycket idag. En film till kanske..?