Ni tappra. Inte en dag sedan jag slutade skriva har varit obesökt, jag förstår er inte men ni är fina som ändå verkar tro lite på mig. Allt tog slut där i krokarna, lusten, orken och motivationen, men kanske skulle jag börja skriva några rader in emellan igen. Med lite nya toner, glittriga färger och perspektiv så kanske, men jag vet inte. Ge mig en tumme upp eller bara fortsätt att komma hit. Eller inte, jag kanske skriver ändå. Idag längtar jag i alla fall till imorgon. Egentligen av en anledning allena; men tro mig, det är en rysligt bra en!